Köp

Niklas Gerholm

Utdrag ur
"Womens World War"




1.

- Jag vill att vi köper en slav.

Jag ville ingenting. Jag var för trött för att vilja någonting. En slav. En jävla slav. Var det rätt samtal att ta upp i en säng halv ett på natten? Älskar inte folk med varandra vid den tiden? Ler inte folk mot varandra och säger något i stil med att ”Jag är glad att jag har dej”? Viskar inte folk ”Jag älskar dej” samtidigt som de smeker varandras underarmar? Eller kysser de inte varandra god natt? De kanske i alla fall sover. Men vill man verkligen köpa en slav, halv ett på natten?

- Jag vill att vi köper en slav, sa hon igen.

Jag tänkte på vad hon sa med sin smått kyliga och sakliga röst. Hon ville att vi skulle köpa en slav. En av alla de tusen slavar som marknaden erbjudit sen några år tillbaka. Fullständigt legalt. I första hand så prioriterades de kriminella. De fick avtjäna sitt straff som totalt egendomslös utan att ens ha rätten till sitt eget liv.

Med hjälp av elektronisk övervakning så kontrollerades de dygnet runt och fängelserna slapp bli överfulla. Den andra kategorin var de utslagna ur samhället som bara satt och väntade på att bli köpta så de slapp sova och äta på och från gatan. De uteliggare som fortfarande kunde utföra något arbete det vill säga. Ansågs mycket bättre att bli någons slav än en uteliggare. Sen att det alltid rörde sig om män... Aldrig, inte en enda gång, hade det handlat om kvinnoslavar. Och en man fick aldrig äga en slav. ”Männen har en benägenhet att missbruka sin maktposition” hette det. Och hela landet, hela jävla världen köpte det. De senaste 10 åren hade människan verkligen gått en kräftgång.

- Faen, hör du vad jag säger! skrek hon.

Jag vaknade till från de 10 åren och vände mig mot henne.

- En slav, älskling...Jag försökte ta hennes hand men hon tog tillbaks den. - De flesta har slavar nu. De har till och med slavar på kontoret. - På kontoret? Varför då? - Städning, flyttningar, sophantering... De används till mycket. - Och nu vill du ha en här hemma? - Ja. - Tycker du inte att det skulle inkräkta på vårt privatliv? Att ha en här som ränner runt och gör sådana saker vi själva kan ta hand om? Då är det väl bättre att lägga pengarna på en resa eller kanske på något snyggt till hemmet?

Hon satte sig häftigt upp och stödde ena handen i madrassen. Den andra strök undan luggen. Hennes ljusa, tjocka blonda hår yrde omkring henne som en snöstorm i hennes häftiga rörelse.

- Det är ta mig faen alltid samma sak med dej! Om jag ber dig köpa något så kommer du med ditt snack om saker till hemmet eller att vi kanske ska resa nånstans. Jag vill för i helvete inte resa nånstans. Däremot vill jag ha en slav! Inget annat!

Hon skrek och spottade ut varenda stavelse. Genom fönstret trängde sig gatu- och neonljusbelysningen in från bakgatan och gav rummet så pass mycket ljus att man kunde skymta lite mer än bara konturerna i sängkammaren. Jag såg på hennes ögon. Smala strimmor avskydde mig och hela hennes kropp var spänd. Varenda muskel var koncentrerad och beredd på strid. Jag var rädd. Rädd för att slåss med henne. Rädd för att hon skulle lämna mig. Rädd för att vårt förhållande höll på att slås i miljoner spillror. Om det inte redan hade gjort det.

Det var så tyst. Så obeskrivligt tyst. Jag väntade på att hon skulle börja skrika igen. Jag tänkte nu, nu kommer det men hon sa inte ett ljud. Hennes muskulatur började slappna av. Jag började slappna av.

- Du är så vacker Tania, viskade jag. Kroppen blänkte i det svaga skenet som om hon var gjuten helt i silver. Hennes vilda, tjocka man omslöt hennes vackert, rent gudssnidade anletsdrag. Brösten brände nakna i natten halvt dolda bakom hennes armar. Underkroppen var skyld under duntäcket men jag kunde nästan se hennes blomstrande sköte mellan de två långa, slanka, underbart, stöpta benen. Jag skälvde av begär då hon såg på mig.

- Jag är vacker för att jag är kvinna, sa hon, la sig ner och vände ryggen mot mig. Jag satt kvar i upprätt ställning. Någonstans under hennes vrål hade jag hamnat i den positionen och nu kände jag mig låst i den. Elden blev till glöd och någon jävel hällde vatten över de sista flagorna så det bildades en sörjig aska. Vi älskade inte längre.

Ett litet smakprov



Tillbaka