Köp

Hans Hellström

Utdrag ur
"Stockholm 750 år"




KAPITEL 1
Den senmedeltida
Köpstaden

Stockholms föregångare - Birka
och Sigtuna

Svearna var ett skickligt sjöfolk och deras rike omfattade ursprungligen trakten kring Mälaren. Den viktigaste staden i svearnas rike var Birka, som grundades i början av 800-talet. Birka var beläget på Björkö i Björkfjärden i Mälaren. Härifrån började svearna under 700-talet att segla österut, framförallt till Ryssland. Under 800- och 900-talet nådde de ända till Kaspiska havet och Svarta havet. De kombinerade handelsfärderna och plundringstågen gjorde mälartrakten till en rik bygd. Slavar och pälsverk byttes mot kinesiska sidentyger och arabiskt silver. Birka övergavs mot slutet av 900-talet. Om orsaken till detta kan man endast spekulera. Men en rimlig förklaring är att staden utsattes för ett våldsamt anfall och att försvararna tvingades fly. Birka förstördes och byggdes inte upp igen. 900-talet. Om orsaken till detta kan man endast spekulera. Men en rimlig förklaring är att staden utsattes för ett våldsamt anfall och att försvararna tvingades fly. Birka förstördes och byggdes inte upp igen.

Svearna underkuvade under 1000-talets första hälft göterna och den kristne Olov Skötkonung blev kung över både svear och göter. Samtidigt växte Sigtuna fram som den mest betydelsefulla staden vid Mälaren. Staden var både en viktig handelsplats och en betydande kyrklig metropol, med biskopssäte samt flera kyrkor. År 1187 härjade estniska sjörövare i Mälaren. Sigtuna plundrades och nedbrändes. Staden byggdes upp på nytt, men den var på väg att förlora sin betydelsefulla roll. Istället framträdde från mitten av 1200-talet Stockholm som den centrala orten i regionen kring Mälaren.

Vid mitten av bronsåldern, dvs. omkring år 1000 f.Kr., låg vattenytan cirka fjorton meter över dagens nivå. Mälaren var en vik i Östersjön. Fortfarande under vikingatiden fanns det ett flertal segelleder till och från Mälaren. De viktigaste gick via Södertälje, Hammarby sjö och Norrström. På grund av landhöjningen blev så småningom Stocksundet, som Norrström kallades vid denna tid, den enda farbara segelleden. Detta torde ha varit ett faktum under 1100-talet. Sundet förvandlades långsamt till en ström och vattenmassorna åt sig in i det nuvarande Södermalm. Därmed bildades Söderström. Stockholmen var nu omgiven av både Norrström och Söderström. Den som kontrollerade stockholmen behärskade hela området kring Mälaren.

Hur Stockholm fick namnet Stockholm är omtvistat inom forskningen. En rimlig förklaring är att holmen omgavs av ett pålverk av stockar till skydd mot angripande fartyg. Detta är dock bara en spekulation och frågan står fortfarande öppen.

Birger Jarl grundar Stockholm

Stockholm är i ett europeiskt perspektiv en relativt ung stad. Den grundades på initiativ av konung Birger Jarl vid mitten av 1200-talet. De tidigaste skriftliga belägg vi har härstammar från år 1252. Antagligen existerade ingen tidigare bebyggelse på platsen. I den s.k. Erikskrönikan skildras hur kung Birger Jarl anlade Stockholm. Krönikan tillkom troligen på 1320-talet. Författaren är okänd, men texten tyder på att han var väl förankrad i Mälardalen och stod den regerande folkungaätten nära.

Den fornsvenska originaltexten ur Erikskrönikan lyder på följande sätt:

”Slikan wanda lägde han, Birge jerl, then wise man. Han loot Stockholms stad at byggia medh dighirt with ok mykin hyggia, eth fagert huss ok en godhan stadh, alla leedh swa giort som han badh. Thet er laas fore then sio, swa at karela göra them enga oroo. Then sio er god. Iak sigher for hwi: nyttan kyrkio sockner liggia ther i ok um kring sion siu köpstäde. Ther er nu frögd ok mykin gläde, ther för war sorgh ok mykin qwidha aff hedna men, them giorde oblidha.”

Med modern svenska lyder texten ungefär så här: Det var Birger Jarl, den vise mannen, som gjorde slut på sådan oro, när han med stort förstånd och stor omsorg lät bygga Stockholm med det vackra slottet och den goda staden. Det skedde i alla avseenden så som han påbjöd och skapade ett lås för den viktiga, stora sjön. Nu kan lugn och tillfredställelse råda bland bönder och borgare i de folkrika bygderna vid Mälaren med nitton socknar på öarna och med sju köpstäder, där man förr måste sucka över allt lidande som hedningarna ställde till.

Bygderna kring Mälaren var ett lockande byte för baltiska sjörövare. Genom att uppföra ett befästningsverk i Stockholm kunde Birger Jarl förhindra härjningar i Mälaren. Detta var hans officiella förklaring. Men det fanns samtidigt ett annat - lika viktigt - skäl. Stormännen i det svenska riket hade i början av 1200-talet en mycket stark ställning och det rådde en ständig dragkamp mellan dem och kungamakten. År 1247 besegrade Birger Jarl stormännen i ett slag vid Sparrsätra. Kungamakten stärktes och för att kunna försvara riket både inifrån och utifrån lät Birger Jarl anlägga ett flertal borgar och försvarsverk. Det första var Stockholm. Staden blev omlastningsplats för Mälardalens samlade utrikeshandel. Därigenom kontrollerade Birger Jarl - ekonomiskt och politiskt - de stormannagrupper som hade sin förankring i Mälardalen.

Kyrkomannen Olaus Petri skildrade på 1500-talet hur staden växte fram. Han skrev följande:

”Två torn byggdes först, ett vid Norrström, där nu slottet är, ett annat torn vid Söderström, där nu Svartmunkaklostret ligger, ty där hart intill gick Söderström på den tiden, och så gingo två murar ut från tornet vid Norrström till tornet vid Söderström, den ena muren västan till och den andra östan till, och mellan de två murarna var staden.”

Stockholm var från början således främst en fästningsstad, men den utvecklades snabbt till landets största och viktigaste köpstad. Under senmedeltiden levde cirka 6 000-7 000 människor i Stockholm. Sverige hade vid denna tid omkring 800 000 innevånare, fördelade på cirka 600 000 i den svenska riksdelen och cirka 200 000 i den finska riksdelen. I Olaus Magnus bok Historia om de nordiska folken, som utkom år 1555, återges denna bild av Stockholm:

”Stockholm är den namnkunnigaste köpstaden i Sveriges rike, ja i hela Norden. Dit komma människor av alla folk och nationer, mest dock från nedre Tyskland, och bliva upptagna bland stadens borgerskap. ... Denna Sveriges förnämsta stad, konungasätet Stockholm, är från grunden uppbyggd av den lysande och kraftfulle konungaförmyndaren Birger Jarl, vilken ock befäste den med de starkaste murar och utanverk. Den är anlagd på en till den grad fördelaktig, viktig och ointaglig plats, att det förefaller som hade han aldrig kunnat finna någon lämpligare. Ty platsen är på alla sidor omgiven av strömmar - varför den fordom blott användes vid fiske - och så väl belägen mellan hav och sjö, att den kallas en nyckel till hela Sverige.”



Tillbaka