Köp

Urban Folkebrant


Utdrag ur
"Nunnan från Thélème"




Adam Langhorn slog upp ögonen.

När han vände på sig såg han att de vita siffrorna på klockradion visade 05:47. Han var tung i huvudet efter en orolig sömn och regnets piskande mot sovrumsfönstret fick honom att sucka djupt. Han fann det lönlöst att försöka somna om.

Istället gick han upp, tog på sig en tunn tröja, och gick in på toaletten. Tystnaden var påtaglig i den tidiga morgontimman. Därför hörde han tydligt ekot av fotsteg från trapphuset strax innan morgontidningen ramlade ner med en duns på hallgolvet. Han bodde sedan två år tillbaka i ett nyrenoverat sekelskifteshus i Belvedere, ett av de mest attraktiva bostadsområdena i Frideringen.

När man steg in i hans våning, som låg två trappor upp, möttes man av en fascinerande blandning av klassiska stilmöbler och ultramodern design. Hans intresse för digital teknik märktes särskilt tydligt på valet av TV-apparat - en liten svart digitalbox och en plasmaskärm diskret monterad på väggen i vardagsrummet. Han var inte på något sätt överdrivet snobbig men han var ytterst noggrann vad gällde kvalitet och design.

Han hämtade tidningen, kastade en blick på förstasidans rubriker och gick ut i köket. Morgonkaffet stod först på agendan. Under tiden som kaffebryggaren puttrade satte han sig vid köksbordet och slog upp tidningen. De nyheter som presenterades kände han igen från gårdagskvällens sena nyhetssammanfattning och lokalt hade det inte hänt särskilt mycket. På kultursidan avhandlades en nyskriven akademisk essä över demokratins framväxt i Västeuropa.

Han blev ofta synnerligen irriterad över kulturredaktionens ämnesval.

Kultursidan skulle, enligt honom, spegla kulturens fängslande mångfald och inte avspegla en kulturredaktions rädsla för att inte vara tillräckligt akademisk. Trots sin indignation läste han artikeln för att få veta vad det var som gjorde att just den här essän fick så stort utrymme. Men hans undran förblev en undran. Han vek han ihop tidningen, kastade den åt sidan och hämtade en mugg kaffe.

Adam Langhorn var 34 år och hade sedan knappt tre år tillbaka en av chefstjänsterna på Strabiblioteket, stadens kanske mest berömda kulturinstitution.

Att han tillträtt som chef redan vid 31 års ålder hade väckt ett visst uppseende inte minst bland Frideringens kulturelit. Men det som man kanske mer upprörts över var hans kultursyn som närmast uppfattades som impertinent då han relativt omgående drivit igenom ett beslut om att öppna en avdelning för lättare underhållningslitteratur på biblioteket. I den stundtals hätska debatt som följde av detta beslut framhöll han, med bestämdhet, att den status som ett litterärt verk uppbär vanligtvis är grundad på vem som uttalar sitt gillande och inte på verket i sig. Han brukade exemplifiera sin ståndpunkt med James Joyces roman Ulysses som under flera decennier betraktades som ett mästerverk men som idag ses som litteraturhistoriens kanske mest överreklamerade roman.

Hans intresse kring innebörden av begrepp som kultur och bildning hade grundlagts redan under studietiden vid universitetet i Frideringen där han avlagt sin pol-mag. För att vidga sina referensramar hade han även läst litteraturhistoria och konstvetenskap vid universitetet i Sagenburg.

Trots viss kritik hade han med tiden blivit ytterst respekterad på grund av sin yrkesskicklighet. Och att betraktas som kontroversiell var något han såg en ära i. Han trivdes med sitt arbete, han var välbetald och levde efter vad han själv tyckte ett relativt behagligt liv. Men det fanns stunder då han såg allt i svart. Han hatade de destruktiva känslor som då växte fram inom honom och som fick hans tankar att fara runt i huvudet utan minsta sammanhang. Djuplodande insikter brukade blandas med en självömkan om att vara en förlorare och hans vana att alltid försöka tänka rationellt blockerades vid dessa tillfällen effektivt av orealistiska lösningar.

Han tog sin kaffemugg, gick in i vardagsrummet och fram till det stora fönstret som vätte ut mot gatan. Inte en människa syntes till.

Det enda han såg var några fåglar som lekte bland grenarna i det stora kastanjeträdet mittemot.

Ett litet smakprov



Tillbaka