Köp

Elena Dahl

Utdrag ur
"Sommartid och vinterklockor"




Sonetten som sprängdes
(en dissonett)


Sonetten brast som ungt och trofast hjärta,
som bara kunde sprängas inifrån
Och våren vällde genast in så jädrans,
och mitt i vraket grodde kattostsfrön.
Allt medan Valborgsregnet ville fimpa
årseldar efter denna explosion,
steg själen ad Parnassam med stor pompa
och upptogs i dess Paradissektion.
Allt medan några krogprofeter
förkunnade dess snara återkomst
och några slumrande kulturprofiler
betvivlade en snar sonettnedkomst.
(...Sonetten återföddes på engång,
dess nästa existens blev skön och lång...)



Ouvertyren

Sommar
är inte sommarlov, skolavslutning, solresor,
inte regniga dagar i stugan.
Allt detta är bara vägar till första dagen på jobbet,
till en ny termin, ett nytt läsår, till semesterminnen
vid kaffebordet.
Sommar
är slutet på drömmens vinter och dagdrömmens vår.
Den finns i äpplen
hos ett hemlöst äppelträd vid en torpruin.
Vi har den i vår hand,
när vår moder
i en törnroskrans,
med många stenar på sin börda
har än en gång
fött rosor och bröd.



Till Dig

Dimman lättar, natten lämnar himlen,
döden dör och mörkrets hjärta brister.
- Kom till mig, jag fick en sol i håret!
- Kom till mig, jag fann två ägg hos hönsen!
- Kom med fisk, vi gör en härlig soppa!
(...och jag vet att natten lämnar himlen,
döden dör och mörkrets hjärta brister...)



Tillbaka